Forskare och industri i Sverige samarbetar för att förverkliga fjärde generationens blykylda kärnkraftverk. På KTH pågår tester och förberedelser inför produktion av framtidens reaktorer.
– Nu gläds vi åt beskedet att Energimyndigheten beviljar forsknings- och utvecklingsanslag på 99 miljoner till nästa steg – bygget av en eldriven testanläggning i Oskarshamn, säger KTH-professor Pär Olsson som samordnar forskningscentret Sunrise.
Materialtester för blykyld kärnteknik pågår redan för fullt i olika labb på KTH. Komponenter testas under olika villkor, och bland annat körs materialprover i en bytta med hett bly.
– Vi långtidstestar komponenterna genom att studera hur blyet påverkar till exempel pumparna, och hur det flödar och nöter material över tid, säger Pär Olsson.
Slutmålet för projektet är att om några år kunna producera Sveriges första elproducerande blykylda SMR-reaktor (Small Modular Reactor), och nästa steg på den vägen är att bygga en prototyp – en eluppvärmd experimentanläggning – med placering i Oskarshamn.
– Prototypanläggningen blir lika hög och håller samma temperatur som den planerade reaktorn, men i övrigt är den nerskalad och innehåller inget kärnbränsle. Vi kommer att kunna utföra alla nödvändiga säkerhetstester förutom de som är direkt kopplade till bestrålningsprocessen, säger Pär Olsson.
Sunrise finansieras av 50 miljoner från Stiftelsen för Strategisk Forskning, och pengarna delas mellan forskargrupper på KTH, Luleå tekniska universitet och Uppsala universitet.
– Vi ska i första skedet bygga två nya testanläggningar här på KTH, varav den ena planeras vara igång redan i år, berättar Pär Olsson.
Steg två, Solstice (länk), som nu fått finansiering från Energimyndigheten, drivs av KTH i samarbete med bolaget Blykalla, SMR AB och det internationella energibolaget Uniper.
– Samarbetet med industrin är avgörande i det här skedet, säger Pär Olsson.
Om projektplanen håller, när kan den första ”riktiga” blykylda reaktorn tas i bruk?
– Det optimistiska målet är om åtta år, 2030. Jag ser den största tidspressen i den enorma finansieringen som krävs inför produktion av en blykyld kärnreaktor, det är alltså miljardbelopp. Men vi hoppas kunna ta del av det så kallade
mervärdesavtalet, och dagens besked om finansiering är ett viktigt kvitto på att vår tidsplan håller måttet.
Av kostnadsskäl kommer nybruten uran att användas till de första SMR-reaktorerna – det är dyrare att upparbeta gammalt kärnbränsle för återanvändning.
– Men så småningom ska SMR av den här typen kunna drivas helt på redan använt kärnbränsle, och då har vi användbart uranbränsle för flera tusen år framåt utan problem.
Det radioaktiva avfallet från de blykylda reaktorerna går i sin tur att återanvända. Och i jämförelse med vanlig kärnkraft kommer därför en mycket mindre mängd avfall att behöva slutförvaras – i kortare tid.
– Slutförvarings-tiden som krävs är bara 1 000 år istället för dagens 100 000 år. Visst kan 1 000 år låta mycket, men det är ändå en tidsrymd som är civilisationsmässigt överskådlig, säger Pär Olsson.
Och det är viktigt, säger han, eftersom han ser civilisationens utveckling som en större säkerhetsrisk gällande det radioaktiva avfallet än eventuella läckor i förvaringsmaterial och berg.
– Frågan är vad människan om tiotusentals år skulle kunna få för sig att peta i och göra för dumt med det radioaktiva avfallet, det är vanskligt att försöka förutspå. Därför ser jag perspektivet 1 000 år istället för 100 000 års förvaringsbehov som så mycket säkrare.
Källa: KTH
